ETT ÖGONBLICK - DAG 08

den 6 augusti 2006 så var jag ella och linnea någon gång mitt på dagen påväg hem från att vi hade varit i en lekpark. vi hade även varit hos linneas och min gammelmormor om jag inte minns helt fel. när vi var påväg hemmåt fick jag för mig att jag skulle cykla upp och ner för en totoarkant en viss sträcka. när sträckan nästan var slut och jag skulle köra upp på totoaren en gång till, då kom den där lilla oturen. jag flög över styret och rakt in med armen en liten stenmur.  huvudet slog jag även i. tur att man var duktig och använde hjälm då, annars skulle det ha kunnat slutat riktigt illa. jag började iallafall stor tjuta, kommer ihåg hur jävla ont det gjorde.  ella och linnea fick såklart panik. ella drog på hem direkt till pappa för att säga att jag låg på marken vid fågelbäret och hade skadat mig. men det ända pappa har berättat nu i efterhand var att hon hade sagt, ``emma ligger där borta på marken´´ och sedan dragit sig tillbaka där jag låg. pappa tog sin cykel snbbt och trampade efter ella. medans ella var iväg och hämta pappa. började även linnea tjuta. en som bodde i närheten av stället där jag ramlade av cykeln kom ut och skulle se hur det gick för mig. hon var tydligen sjuksköterska. hon sa till mig att armen kunde ha fått en reälj stukning men att den inte var bruten. när pappa och ella kom så åkte vi hem. och såklart var vi tvungna och åka till akuten. jag kommer ihåg att jag fick sån där emblaplåster på akuten ifall jag var tvungen att operera eller hur var det. men hur som helst var jag hur rädd som helst för de, alltså plåsterna. jag trodde nämligen att de gjorde så jag sövdes in, vilka idéer man hade. senare fick jag iallafall reda på att armen var bruten. det är ögonblick jag minns.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0